Futsal, division 1 Västergötland 2022/2023. Nionde och sista omgången.
Det är redan klart att vi kommer att sluta sist i tabellen. På många sätt är det här en träningsmatch. Samtidigt är det kanske en av Bönornas största utmaningar genom tiderna.
Aldrig förr har vi kommit till spel med en så orutinerad matchtrupp. Och för motståndet svarar ett Mariedal som kvalade mot RFL för ett år sedan.
Det väntar således 40 minuter där målet i första hand måste vara att hålla huvudet högt, och att alla är beredda att lägga ner ett stenhårt arbete.
Det kanske kan verka konstigt att vara stolt efter tvåsiffrig förlust.
Men det var stolta bönor efter slutsignalen mot Mariedal. De hade ju visat en rent underbar karaktär.
Vi tar det från början. Återbuden haglade i veckan, och till slut hade vi bara sju spelare. Tre av dem hade aldrig spelat fotboll när Mariedal kvalade mot RFL för ett år sedan.
Ytterligare en har nyss kommit tillbaka från ett åtta års uppehåll, och en femte har knappt tränat i vinter och har dessutom inte spelat futsal i seriesammanhang förr.
Dessutom hade vi en utespelare i målet, hamnade i underläge redan efter knappt 30 sekunder och fick en handskada på Emma R efter bara några minuter.
Vi rullade alltså på fem utespelare i nästan 35 minuter.
Trots att allt verkade gå mot oss var det ingen som vek ner sig. Tvärtom kämpade vi på varenda boll i 40 minuter. Alla gav verkligen allt.
Taktiken var lågt försvar och riskminimering i anfallet. De flesta anfallen startade med långa utkast från Emma J.
JJ spelade non-stop och höll ihop försvaret. Emma J gjorde en kanoninsats i målet, och dessutom fick hon god hjälp av alla lagkamrater att få bort de returer hon tvingades släppa.
Det var helt enkelt underbart att se den kampvilja vi visade mot ett starkt motstånd.