Halva serien är spelad, och både brassar och bönor ligger på övre halvan i sina tabeller.
Bönorna är femma halvvägs, och brassarna likaså.
Eftersom jag ägnat mest tid åt bönorna kommer den här halvtidsrapporten mest handla om vårt damlag. Men först kort om herrlaget.
Känslan från början i våras var riktigt positiv. Gurra och Bäckis fick ner mycket folk på träningarna, och en stor mängd nyförvärv kunde räknas in.
När serien startade fick vi dock inte ordning på målskyttet. Efter fyra omgångar hade vi kunnat stå på tio poäng, och legat tvåa - om vi haft någorlunda god utdelning. Vi hade två pinnar - och låg sist.
Då kom frälsaren i form av Jens Ljungcrantz, och poängen rasade in. Känslan är att det kan bli en riktigt trevlig höst - om folk har kvar engagemanget. För träningsnärvaron har varit usel den senaste tiden.
Jag hoppas verkligen att det är tillfälligt - och att brassarna kan fortsätta jakten på tabelltvåan Horred.
Så till bönorna. Där var känslan långt ifrån positiv i våras.
I slutet av mars frågade Hottie mig och Kricke om vi verkligen skulle få ihop lag till ett seriespel. Vi svarade tvärsäkert: "ja, det får vi."
Fast tvärsäker var jag definitivt inte. Tvärtom såg det extremt mörkt ut. Vi hade varit tre-sex personer på träningarna, och vi hade gått miste om flera tänkbara nyförvärv eftersom vi var så få. Men som vanligt var vi alla beredda att kämpa ändå in till sista bloddroppen.
Och vilken vår vi har fått uppleva.
Det trillade plötsligt in kanonspelare en efter en, och i mitten av maj var vi seriens bästa lag. Vi krossade Töllsjö med 4-0, och vi var klart bättre än Sjömarken/Sandared i seriefinalen - trots att den matchen slutade 1-1. Vi låg bara allra högst i tabellen i en dryg halvtimme, men det kändes som att vi hade vunnit serien.
Redan efter en handfull matcher hade vi tagit fler poäng än alla tidigare säsonger ihop, och Pigge radade upp nollor.
Extra roligt var framgången för de som kämpat i motvind i flera år. För även om det var mycket nytt, så vilade laget på en bas av gamla bönor. Vi hade ju samma målvakt och exakt samma backlinje som ifjol.
I övrigt är det noterbart att vi har sju spelare från Textilhögskolan, och ytterligare tre studenter i truppen.
Vi visste hela tiden att vi var sårbara, för att flera av våra studenter skulle åka hem under sommaren. Och att Lena och Liv inte skulle komma tillbaka förrän till jul. Så risken fanns att resultaten skulle dala under juni, juli och augusti.
Men att vi skulle få en knäskada på Pigge samtidigt var ju sällsynt olyckligt. Vi är sex poäng efter Sjömarken och Bergdalen när serien vänder. Och vi står inför tre riktigt tuffa uppgifter - att försöka hänga på i toppen utan nyckelspelare som Pigge, Lena, Linnea, Enok med fler.
Fast egentligen är det ju fortsatt en framgång att vi ens har kvar vårt lag. Och kan vi ligga kvar på tabellens övre halva när serien är färdigspelad - då har vi gjort en bragd.
För övrigt är inte allt positivt med bönorna. Betalningsmoralen har inte varit på topp under våren. För er som inte har betalat, klicka in på Föreningen/Klubbfakta här på hemsidan så finns alla uppgifter.
Squadra B har av olika skäl inte nått halvvägs in i serien ännu. Matchschemat har inte hållit - delvis beroende på virriga motståndare, delvis på att domaren inte dök upp till en match.
Men skall vi vara självkritiska det varit lätt kaotiskt internt hos oss också. Ansvarsfrågan är fortfarande inte löst fullt ut. Men här finns det anledning att skicka ett stort tack till Daniel Olofsson och Micke Martinsson, som båda klivit fram och tagit stort ansvar.
Slutligen tänkte jag även skicka ett stort fång rosor till vår festkommitté (Matte Karlsson, Marie, Hottie, Mehdi och Lena) som verkligen gått in för uppgiften på ett strålande sätt - och fixat två jättetrevliga fester. Förhoppningsvis blir det fler i höst och vinter.
Johan Rydén